Kommer det någonsin att kännas lättare?
tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått
jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går
det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska
men jag har saknat din hand
har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst
Lars Winnerbäck - Tidvis
Ute är det bara grått och kallt. Snön börjar försvinna i alla fall. Inne är det inte heller så ljust. Jag känner mig lite .. gråtig. Det är lite jobbigt. Jag saknar min vän. Jag saknar honom så otroligt mycket. Kommer det någonsin att kännas lättare? Jag har fortfarande svårt att smälta att det är sant och helst vill jag bara krypa in i en magisk tunnel så att det aldrig har hänt. Fast jag vet att det inte går. Men jag kan väl få låtsas? Bara lite?
Klart att du får drömma, krypa in i ett mörkt hörn och bara fortsätta minnas... hade du glömt bort dem du håller kära hade ju deras liv inte varit värt lika mycket som det är nu när de hela tiden blir ihågkomna och saknade! Jag tror inte han hade tyckt om att du är så ledsen snarare är han glad över att du tyckte om honom när han fanns här nere hos dig och att du inte har glömt honom.
Älskar dig!