Gravid v.39


Nu är du 39 veckor gången (eller gravid i 40:e veckan, om du föredrar att räkna så).

Om du sitter vid din dator och läser detta, har du förmodligen inte fått din bebis ännu. Ingen överraskning, direkt — bara fem procent av alla bebisar föds på sitt 'förlossningsdatum'. De flesta gynekologer och barnmorskor anser inte att du gått över tiden förrän minst två veckor senare. För din skull kan vi förstås hoppas att du slipper vänta så länge. Tills dess kan du tillbringa tid med din partner eller dina andra barn, om du har några. Du kommer att vara glad att du gjorde det när bebisen väl kommer. Barnmorskan vill träffa dig och eventuellt ta ett urinprov denna vecka.

En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.

Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från allt det som avsöndrats från bebisen under graviditeten, bl a hudceller som ömsats för att ge plats för den nya hud som växer underifrån.

På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Du behöver sannolikt inte vara särskilt orolig att detta ska hända dig. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (du kan däremot märka att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att ta det lugnt om detta sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringa BVC eller läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång, eller eventuellt igångsättning.

Vad gör du om veckan går och ingen bebis kommer? Inget att vara orolig för. Bara 5% av alla barn föds på sitt beräknade förlossningsdatum och man väntar i allmänhet minst två veckor innan man bedömer dig som överburen.

Höll på att glömma skriva om denna veckan. Jag är helt inne i mitt och tänker inte ens på att snart har vi en bebis hos oss. Jag har inga känningar alls och det jag trott var något innan verkar inte ha varit mer än lite små ont. Jag är väldigt mycket inställd på att X kommer någon gång om 2 veckor, haha. Det som jag börjat tänka mycket på nu är smärtan och det är nästan så jag mår illa när jag tänker på det. Jag och smärta går inte hand i hand. Inget aj aj alls går bra för mig. Vad fan har jag gett mig in på?

Samtidigt så är jag väldigt lugn. För X kommer komma ut oavsett om jag vill eller inte. Och jag kommer att klara det (hoppas jag fanimej) så jag behöver inte oroa mig. Ser jag fram emot det? NEJ!, men samtidigt så absolut. Det är ju detta jag längtat efter sedan vi plussa. Var är off knappen när man behöver den?

sandra

det kommer gå så himla bra. och du - man glömmer bort smärtan i samma sekund som bebisen är ute. :)

2010-10-09 @ 16:35:02
URL: http://yousoundsotwee.blogg.se/
Em

Det är jobbigt det där att inte veta hur ont det kommer att göra eller hur man hanterar det. Har du funderat på smärtlindring? För de som tar epidural och om den verkar rätt (som den inte gjorde för mig) säger att man står ut med smärtan. En kompis till mig sov genom hela värkarbetet och började bara få lite ont vid krystvärkarna så hon hade en bra epi.

2010-10-10 @ 11:05:21
URL: http://lillbebisens.blogg.se/

 Namn:
   Kom ihåg mig?

 Blogg/Hemsida:
  

  Text:
  

  
  
Trackback
  RSS 2.0